Den dagen då änglarna viskade ditt namn.
Jag kände hur hjärtat började hoppa över flera slag och tårarna flöda ner från kinderna.
Om du bara insåg hur saknad du är. Jag har inte gråtit på länge och jag tänker alltid på dig när
Om du finns i luften vi andas.
För änglar kan väl också sladda och dricka monster energidryck?
Jag vet att du finns i vinden.
Rör dig ovanför trädens kronor.
Ler när solen skiner.
Är ledsen när regnet öser ner..
Om du bara visste vad saknad du är av oss här nere.
När jag blir en ängel hoppas jag att vi ses igen,
Stockholm
Det är egentligen väldigt skönt och sätta sig på ett tåg och bara åka iväg. idag är det en bra dag, solen skiner och fåglarna kvittrar. imorgon blir det en ännu bättre dag inte ens regnet (om det regnar) kan stoppa humöret. känns så himla bra med allt just nu. Men just nu vill jag inget annat än att åka. beställa en biljett, packa, skratta och vara glad. allting den senaste månaden har känts annorlunda - fast till det bättre och lättare. jag är pigg och jag mår bra, tipp topp! varenda grej som händer ser jag positivt på för det är väl så det ska vara helt enkelt. jag skriver senare /S Sex kilometer löprunda,
Igår skulle detta inlägg upp men det krånglade med internet.
Idag fick jag nog för första gången på länge. Jag kan inte bara sitta inne och inte göra något.
Så det fick bli en sex kilometer löpning med morfar. Oh jädrar i min låda vilken krutgubbe.
Tänk er att han är över 70 år och springer två gånger i veckan samt springer göteborgsvarvet.
Han är nog min förebild för löpning och hälsa iallafall. Han är grym helt enkelt. Så Vad kan man säga om mitt löpande då?
Det gick väldigt bra för min del, jag är otroligt stolt och glad framför allt piggare. Morfar har redan planerat in en löpning på torsdag igen. Jag förstår inte hur han orkar egentligen. Och hur ska denna 24 åring orka i hans takt det är en annan femma. Man får helt enkelt hinna med så gott det går, När jag sprang med morfar undrade jag faktiskt varför jag inte börjat tidigare. Kanske för att vädret inte tillåtit mig eller viljan har svikit.Men det får bli ändring nu tycker jag. Hälsa och träning kommer först när jag inte umgås med pojkvännen.
I veckorna kan jag träna och en gång på helgen kanske, vi får se hur jag lägger upp schemat.
Nu finns det ingen återvändo i hela världen och jag tänker inte backa heller.
Ska slutföra detta så kallade uppdrag. Om man ska klara något måste man hoppas och tro på sig själv
och inte ge upp och det tänker inte jag göra heller.
En lärorik dag helt enkelt. Jag är mycket nöjd önskar bara jag kunde vara hos pojkvännen.
Allt från mitt hjärta. /S
välkommen till sjukstugan
Här ligger jag nerbäddad i sängen p.g.a att magen strejkar. känns nästan som träningsvärk men ledsen och göra er och mig själv besvikna för så är inte. Om det skulle vara så kan jag nästan vara lycklig. Men jag antar det är någon form av maginfluensa eller magsjuka. Hopoas innerligt att jag är frisk till imorgon.Måste iväg på fredag till sthlm och j. jag saknar ju honom.. Även om jag inte är helt hundra ska jag gå imorgon. Får väl nästan tvinga mig själv annars. Ett mirakel är om jag inte spyr slem då kan jag gå. för då anser jag att jag är så pass frisk. Nu ska jag väl ligga här till gud avlöser mig eller något. och läsa massor av bloggar. Hopoas ni andra mår bättre och känner er friska och krya kramJag börjar där jag är.
Jag måste göra det som är bäst för mig. Leva ut mina drömmar till minsta detalj om det nu går.
Som sagt jag är hela 24 år och borde gjort detta för länge sen. Sluta följa vad andra tycker för i slutänden är det faktiskt inte dem som bestämmer om vad jag ska göra och hur jag ska göra. Jag är min egen individ och bör göra mina egna val. Men ibland är man bra dumstrig och gör som alla andra för man tror att det ska bli till det bättre?
Om det går som planerat och skickar in lite papper. Dock måste jag skriva en fin presentation av mig själv och väl valda ord. Det kan i försig vara lite kämpigt och skriva bra ord om sig själv.
Men jag har förändrats och det finns väldigt bra saker med mig själv.
Jag menar jag är ju bra som jag är. Och jag tror om jag får göra något jag gillar så kommer jag brinna för det.
Som jag skrev till en kär vän, jag kallar henne vän tro det eller ej men vi " möttes här bland kommentatorsfälten"
Iallafall löd mina ord: Vi Kanske kan lära oss att "Helvetets vägen" är en bra väg att gå för att ta sig in på "Lyckliga gatan" någonstans i livet skede.. Jag tror det är sant väldigt sant. Jag känner det själv att någon gång kommer lyckan då kan vi passera Lyckliga gatan och skratta högt åt allt vi varit med om. Man blir starkare för varje dag som går. Även om livet inte känns rock 'n' roll för stunden så ge aldrig upp man måste ligga ner och slå sig och gå över taggiga grener för att kunna vända sig om någonstans i livet och peka finger åt det som varit.Vi är ju trots allt bara människor. I vilket fall så har jag bestämt mig för att peka finger åt det som varit och bege mig mot något större, något så får mig brinna mer än alla eldar i mitt liv- förutom kärleken till J, den brinner alltid starkast även när det regnar.
Så jag tänka slutföra detta med och säga att Ge aldrig upp, fortsätt, fortsätt kämpa för att göra det Du vill och inte för någon annan.
Det vad allt mitt hjärta hade för idag..
Jag kan tyvärr inte lova när jag bloggar nästa gång.
Men till dess
Stor kram
Happy Birthday!
Känns bara hur bra som helst helt ärligt.
men sen finns det ju en del överraskingar jag inte har en aningom, men allt är bara positivt.
Hoppas ni får en fin dag
När jag känner efter får det mig att längta
Det är ofta jag känner efter hur jag mår. Ibland är det mer påtagligt vissa dagar.
Men så är det väl för alla. Men på senaste tiden så har jag inte orkat känna efter någonting. Jag känner mig ju glad och lycklig och alldeles varm i kroppen. Visserligen tar känslorna i överhand ibland och jag gråter hejdlöst. Men varför kan jag inte riktigt förklara varken för er eller för mig själv. Kanske att jag i mitt undermedvetna funderar och tänker på något som gör mig ledsen. Jag vet att man kan gråta utan tårar. Man känner sig ledsen på insidan.
Jag har väl en del saker jag skulle behöva uträtta men jag vågar inte tyvärr inte. För jag vet inte vad jag ska säga och förklara varför jag inte har varit på ett år till dig. Jag skäms rent ut sagt men vad ska jag göra? Du öppnar inte och svarar inte i telefonen när någon ringer dig. Det känns redan som du flytt från verkligheten och räknar åren eller månaderna kanske också dagarna tills du ska försvinna. Jag vet inte det känns så hopplöst för det är ju en sådan här person jag inte är. Jag är ju omtänksam, snäll och bryr mig om mina nära och kära.
Tror dock att skolan har tagit lite överhand och tröttheten också får jag tillägga.
Men det som botar min trötthet är träning och blut saft en del säger flytande järntillskott och det kanske hjälper eller så inbillar jag mig bara. Men pigg blir jag och orkar med skolan som är mellan 08.00 -16.00 så egentligen inga långa dagar alls. Det är bara i själva verket så är jag inte tjejen som gillar att plugga i huvudtaget. Men jag kommer framåt och det funkar riktigt bra. Trivs i klassen också. Synd bara att man går hemifrån när det är halvmörkt och kommer hem när de är halvmörkt men snart är det vår och då kommer man nog bli både piggare och solen kommer förhoppningsvis kolla fram mera än vad den gör just nu. På senaste tycker jag bara att jag sett gråa moln och små lätta snöbyar.
Så jag hoppar med hela mitt hjärta att det ska bli lite mera solchanser. Tur att jag träffar min sol i helgen och kanske blir lite gladare.
Förövrigt ser mitt liv rätt tråkigt och roligt ut beroende på hur man ser det. Det händer inte allt för mycket bara lite extra shopping ibland efter skolan.
Det sägs att livet blir vad man gör det till? Så idag trotsar jag vädergudarna- skulle bara bli 2-3 minus så jag drar på mig en kjol och en snygg tröja och beger mig senare till skolan.
Hoppas ni får en lite mera roligare dag.
Falska personer
Vem mår bra av att falska personer i sin umgängeskrets?
Någon som tar och tar men aldrig ger tillbaka. Någon som vill se dig ledsen och upprörd eller bara vill dig illa. Jag har stött på en del i mitt 23 snart 24 åriga liv. Som bara vill se en falla som en fura till marken. Vet ni hur många gånger man behöver falla för att ta sig upp igen? Dem gångerna går inte ens och räkna upp på handen. Vi faller men tar oss upp, biter tag i det som gjort oss och gör oss starka. För vi blir ju starkare ju fler gånger vi faller.
När jag skriver detta känner jag en viss upprördhet inom mig. För jag vet själv hur det är att falla till marken och sakta ta sig upp igen. Detta är något stort jag har inom mig. Vad gör man då när man har falska personer i sin omgivning?
Jag har några goda råd på vägen.
Våga istället stå emot frestelsen när personen kommer fram och ber om ursäkt. Säger något i stil med: ” Förlåt att jag har varit dum. Jag ska försöka ändra på mig” Jag lovar att det är ytterst sällan någon förändrats på en dag. För det tar tid och förändrats både inifrån och utanpå. Det är ingen enkel match att förändrats men jag tror att vill man det verkligen så klarar man det.
Har ett kanon exempel min fina vän EM som jag träffade igenom bloggsfär. Hon valde att stå ifrån alkoholen, börja leva lyckligare, ta itu med det jobbiga bit för bit (Hon har fortfarande en bit kvar, men är på rätt väg) Allt detta tog tid kan jag lova. Men jag länkar lite inlägg som hon skrivit som ni kan läsa. För jag vet att alla kan bara dem vill. Man måste vara stark och tro på sig själv! Vilja uppnå sina mål i livet och aldrig någonsin ge upp. Och jag vet att alla klarar det precis alla.
Em- Du behöver inte vara ett geni, för att vara tacksam
Em- Jag är inte kaxig, jag bara älskar mig själv
Em-Jag dansar alltid nykter
Em- Vad är inte meningen med livet?
Finner alltid något hos denna tjej/ kvinna som inspirerar mig till att skriva och att tänka.
Fortsätta skolan.. och så vidare listan kan göras lång. Tack och lov att det finns någon som denna kvinna som kan göra kaos i huvudet på en fast på ett bra sätt. Hoppas ni läser hennes teorier och finner dem till lika mycket hjälp som jag. Läs förresten alla finnas allt i den där bloggen.
Nu borde jag nog avsluta detta och säga att alla förtjänar lycka hur j'vligt det än är.
Att inte lova..
Att inte lova lyder rubriken över denna text.
Varför lova saker när du ändå inte håller det!? Du lovar men glömmer sedan och sårar den andra personen som du lovat och sagt ja till. JA jag lovar är väldigt starkt och man säger det allt för ofta istället för att fundera på orden. Jag har lovat och ställa upp, jag har lovat att finnas när det krisat. Jag har lovat att älska dig. Och vi säger så himla mycket skit bara.
Sluta lova om DU vet att du inte kan hålla det. Om du lovat någon för en dag sedan eller vecka. Det spelar ingen roll det handlar om att hålla det man lovar. För lovar du för mycket och till sist blir det inte så kan det kosta personen många nära och kära.
Jag har börjat lära mig hur mina när
Vänner är och pojkvän. Varenda lovord dem lovat. Jag har sagt det till dem att man bör inte lova något i onödan. Men ändå även om man blir ledsen så hamnar man i den förbannande fällan gång på gång. Jo för att man vill bara att dem man tycker om vänner som pojk/flickvänner ska vara lyckliga och må bra.. Det är en ren tur att man hinner läsa av dem långt innan och skrika " Lova inget du inte kan hålla" man skrika det men man vet inte riktigt om dem hör.. Men vad spelar lovorden för roll när det aldrig blir som man vill ändå.
Jag kan inte lova er att uppdatera min blogg, för jag kommer inte kunna klara av det. Jag kan inte heller lova att skriva 1-3 stycken inlägg. Jag kan inte heller lova att det jag skriver är glatt jämt. Jag kan däremot lova att min inspiration är på noll just nu. Och jag kan även lova att jag skriver när jag känner för det.
Nu orkar jag inte skriva mer. Måste slå ihop mina blåa och försöka besökas av john blund.
Sov gott!
Sömnlösa nätter.
Sömnlösa nätter är ju det värsta jag vet man bara ligger och lyssnar på musik och fördelar tankarna i alla fack som finns i ett huvud. Eller det känns som man har hundra fack nästan. Jag blir så sur, jag är ju verkligen sjukt trött också ändå ligger jag här i mörkret i min säng. Och tankarna bara flödar och det är en massa. Jag knappt räkna upp dem. Jag vill så gärna sova och slippa alla negativa och positiva tankar, släppa allt helt och bara sov. Vad sjutton jag har skola imorgon så sover jag inte nu hur sjutton ska jag då orka plugga!? Det får bli min andra tanke. Värsta jag vet är att vara så trött vid frukostbordet och bara hålla på och somna.
Måste ändå säga att eftermiddagarna är värst ever utan sömn. Jag kan iallafall ge er ett glatt besked nu har världens gäsp kommit iallafall och det är ett framsteg i rätt riktning. Hoppas iallafall att morgonen dagen blir räddad och min lärare säger att det är ok att vara ledig på fredag. Vilket betyder att jag åker senare idag. (korsar fingrarna) måste i vilket fall avsluta denna text och invänta min kära vän john blund. :)
Hoppas ni andra redan sover gott!
Hoppas ni får en fin torsdag!
Åtta år sen
Tiden går så fort. Ibland tänker jag inte på det. Ibland rinner tårarna och idag rinner dem extra mycket på mina kinder. Den 19 januari varje år är det lika smärtsamt, sorgligt och förj'vligt. Kan aldrig förstå att det redan är åtta år sen du somnade in.. Åtta år sen jag såg dig försvinna. Jag kommer aldrig glömma när jag stod vid din fotände av sängen du hade redan gett dig av. Jag var 14 år och skulle fylla 15 om två månader. Det var det mest konstigaste ögonblicket i mitt liv att se en annan människa död speciellt någon som betydde så mycket för mig. Jag minns det fortfarande så tydligt som det hände igår. Det sitter fast där på näthinnan och vill aldrig försvinna hur mycket jag förtränger det. Det är som ett virus som tagit sig in. Det viruset kallar sig sorgen som inte släpper. Knölen i bröstet som gör så ont som att jag nästan svimmar av smärta och sorg. Egentligen ville jag bara säga att jag tänker på dig och saknar dig. Det spelar ingen roll hur många år som går för sorgen kommer bestå. Jag vill aldrig glömma och tänker aldrig glömma.
Vill även passa på och lämna en tanke till F också. Jag har inte glömt bort dig. Två månader den 18 januari och det känns som en evighet..
Jag ska leva med sorgen men jag ska bli starkare för varje dag som går. Jag bevarar er i hjärtat.
idag bär jag med mig dig.
Egentligen vet jag inte.
Om jag inte ligger i sängen skulle jag nog hemskt gärna vara hemma hos j och mysa mig ner i hans famn nu,nu.nu!
Det har bara gått en vecka och jag kan knappt fatta att det bara gått en vecka?
Det kändes inte rätt att jag skulle åka hem. Samtidigt vet jag ju att jag har allvaret här hemma.
Har funderat ett bra tag att flytta men jag måste bli klar med skolan först. Skolan ja?
Det är ju en annan grej och fundera på också Herregud jag får slåta fundera på saker och ting annars kommer jag bara bli ännu tröttare på saker och ting.Hur svårt är det och leva för en dag istället för att tänka på framtiden?
Hoppas att ni i vilket fall har det bäst!
Så typiskt att vara sjuk.
One year ago
Ett år tillsammans likt en berg och dalbana. Men för all del ett lärorikt och roligt, kärleksfullt. Allt inprincip.
Du har fått mig och inse hur mycket du betyder för mig. Fått mig och skratta åt det konstigaste sakerna i mitt liv. Fått mig gråta utav saknaden och längtan efter dig. Fått mig må bra både inombords och utanpå.
När jag är med dig känner jag mig levande när vi är ifrån varandra känns det som blixtrar träffar mitt hjärta. Jag känner mig ensam, liten. Men jag är ändå glad för jag vet att du finns där för mig i alla väder stormar som solsken. Jag kan alltid lita på dig. Du är personen som mitt hjärta slår trippelslag för. Du är personen som får mig le åt det omöjliga. Men framför allt är du personen som får livet enklare, lättare och mer kärleksfullt. Jag kan inte ens sätta ord på hur jag känner mig när jag är nära dig.
Som du skrev igår
"Du är mitt allt!" Det är ju det DU är för mig. Den finaste människan med ett stort hjärta.
Egentligen ett år vad är det? Det är som tvåtusennio första gången jag träffade dig.
Lika kär och galen fortfarade. Du gör mig varm på insidan. När vi träffar varandra så känns det som att jag är nykär fortfarande. Och det är inget tvivel om den saken heller. I min värld undrar jag vad jag skulle vara utan dig.
Du är ju så levande och varm och jag flyger med dig. Jag ska väl avsluta detta med att säga: Så länge jag andas hoppas jag. Tack för att du finns!
